Individuella handlingsplaner för initial- och mellanarbetsfasen: Baserat på de inledande samtalen mellan mentor och deltagare bestäms individens startnivå och delmål fram till praktik. Delmålen kan bestå av individuella aktivite-ter som individen ska genomföra samt i vilka gruppaktiviteter deltagaren ska delta. Vem som är ansvarig för vad och färdigtid-punkt bestäms också gemensamt.

Inskrivningstid, individuell coachning, flexibilitet och uthållighet: Den viktigaste skillnaden i arbetssätt är insikten att alla individer behöver individuellt inriktad hjälp och att alla individer behöver olika lång tid för att nå målet. Detta bety-der att en palett av metoder/aktiviteter måste finnas att välja från. Deltagarna har kunnat vara inskrivna i projektet i över 1 år om behovet har varit sådant. Tiden har varit och är fortsatt avgö-rande för att uppnå resultat, oavsett alla ev. tidigare punktinsatser och försök. Att deltagaren får förtroende för mentorn och vågar släppa på den personliga integriteten är grunden för att helhetsbilden ska bli komplett och att rätt stöd och hjälp ska kunna ges. Att öppet våga och vilja diskutera sin personliga situation är en lång process för personer med hög integritet.

De 2 mentorerna har haft ca 10 deltagare vardera samtidigt vil-ket innebär att tiden för varje deltagare har ökat och medfört betydligt tätare och djupare samtal mellan deltagare och mentor. Den helhetsbild som framträder och visar bakomliggande orsaker till det verkliga hindret för utanförskapet är basen för att finna individuella lösningar för varje deltagare. Mentorerna har provat att genomföra samtalen i olika miljöer för att hitta den miljö som pas-sar individen bäst. Många goda samtal har ägt rum under skogspromenader.

3-/4-partssamtal: Syftet med samtalen mellan deltagare, mentor och handläggare på berörd(a) myndighet(er) är att enas om ett nuläge och tänkbara åtgärder för att deltagaren ska gå framåt i strävan att nå sitt mål.

Hur utvecklas individens välmående och motivation över tiden? Deltagarna har tagit pulsen på sig själva genom att med jämna mellan rum fylla i en "självuppskattningsenkät". Resultatet visar individens nuläge och ut-veckling över tiden samt ger underlag för diskussion om orsaker till förbättring/ev. försämring och för diskussion om ytterligare stödinsatser alt ökning av individens egna insatser inom något område.

En eller flera praktikplatser & rätt (ambassadörs)praktikplats : Att kunna erbjuda rätt praktikplats som stämmer med individens behov och intressen är en viktig del i den enskildes strä-van att nå målet. Detta kräver god kunskap om det lokala näringslivet, goda kontakter och samarbete med arbetsgivare. Mentor och deltagare har gjort studiebesök på den tänkta praktikplatsen innan beslut om praktik tas.

För Brännpunkts deltagare har behovet av dagligt stöd under praktiktiden varit nödvändigt varför rekrytering och utbild-ning av arbetsplatsambassadörer varit en viktig del i detta delprojekt. Deltagarna har dels fått praktisera på så många praktikplatser som behövts för att "hitta rätt", dels har projekt Brännpunkt sett till att praktik-platser med extra stor förstå-else och uthållighet utvecklats, s.k. Ambassadörsarbetsplatser.

Kontinuerlig uppföljning av framstegen på praktikplatsen: Mentor har haft kontinuerlig kontakt med ambassa-dö-rer/handledare under tiden en deltagare praktiserat på arbetsplatsen. Ambassadören har blivit coachad i sitt arbete med den praktiserande deltagaren. Dessutom har såväl skriftlig som muntlig mätning av deltagarens framsteg på prak-tikplatsen genomförts kontinuerligt genom ifyllnad av en speciellt framtagen enkät och efterföljande diskussioner mellan del-tagare, mentor och arbetsplatsambassadör/handledare på praktikplatsen.

Öppenhet: Arbetsgivaren (arbetsplatsambassadören eller handledaren) har känt till praktikantens bakgrund och behov redan före praktikstart och har därför kunnat ge rätt dagligt stöd och coachning. Detta arbetssätt har dessutom medfört ett starkt förbättrat förtroende mellan projektet och arbetsgivaren och är en stor förändring jämfört med tidigare. Alla vinner på att förväntningarna ligger på rätt nivå.

Bedömning och dokumentation: Allt som rör deltagaren dokumenteras av mentor i de dokument som är knutna till utvecklingstrappan. Deltagarens startnivå och fram-steg markeras i utvecklingstrappan inklusive vilka meto-der som använts, alla kontakter och vad som överenskommits mellan mentor, deltagare och i förekommande fall med handläggare på berörd myndighet dokumenteras och följs upp. Under projektets gång har tekniken för slutbedömningen utvecklats. Vid avslut i projektet skriver mentor en bedömning av deltagaren utifrån vad resp. myndighet kräver. Denna bedömning fungerar som bas för vidare aktiviteter och beslut hos myndigheten i fråga.

Skillnad mot traditionellt arbetssätt - Gruppaktiviteter

Arbetslösa och/eller sjukskrivna människor blir redan efter ett fåtal månader mer och mer passiva, ensamheten och utan-förskapet växer. I vår målgrupp hade majoriteten varit borta från arbetslivet i 3 år eller mer, vissa ända upp till 7 år. Vägen tillbaka till ett mer "vanligt" liv med tider att passa och rutiner att följa är lång för denna grupp.

Fysiskt, psykiskt, socialt och kunskapsmässigt stärkande gruppaktiviteter

Som ett första steg på vägen skapades olika typer av gemensamma aktiviteter t.ex. motion, stresshantering, kostråd-giv-ning, avslappningsmassage, allmänbildande seminarier, frukostträffar och gruppsamlingar samt kurs i personlig mark-nadsföring/jobbsökningsaktiviteter. Detta har stärkt deltagarna både psykiskt och fysiskt. Särskilt avslappningsmassagen har varit mycket uppskattad.

Deltagarna har dessutom gjort studiebesök på många olika företag vilket har vidgat deras vyer när det gäller antalet och variationen i befattningar som kan vara intressanta för praktik och för framtida anställning. För att öka intresset för mindre populära yrken bland deltagarna har vissa Arbetsplatsambassadörer kommit till gruppen och på ett posi-tivt sätt presenterat sitt yrke och sin arbetsplats. Detta har förändrat den ibland negativa attityden hos en del delta-gare.

Klicka här PDF för en schematisk bild över Processen - arbetet med deltagarna

Vad säger deltagarna själva?

“Bra överlag, med duktiga ledare. Man blev mer sedd. Jag tycker om djur och i gruppen jag var med i, fanns flera med samma intresse, så jag upplevde gruppträffarna som mycket positiva. Vi fick t.o.m. ha djur med oss. Vi hade många intressanta diskussioner. Jag hittade själv en plats jag ville praktisera på och Brännpunkt hjälpte mig att komma dit. De följde upp praktiken med besök 1 gång/mån och det uppskattade jag."

"Det var skillnad som natt och dag mellan bemötande i Brännpunkt och hos AF. I Brännpunkt såg man människan, medan hos AF är man bara en del i statistiken."

“I Brännpunkt ser man människan mer, inser att vi är individer och dessutom träffar man samma kontaktperson hela tiden. I FK slussas man runt hela tiden."

"Jag går på folkhögskola nu. I Brännpunkt kom man på att jag har dyslexi så nu går jag en utbild-ning som skall lära mig bemästra den sjukdomen. Efter den utbildningen och komplettering av några gymnasiebetyg kan jag få möjlighet att läsa vidare till informatör i dyslexi."

" Jag var sjukskriven en längre tid innan Brännpunkt till och från. Jag arbetade på Skanska som anläggningsarbetare, men fick astma och allergibesvär och kunde inte fortsätta. Jag var i Simris-hamn på utvärdering för att se om jag skulle sjukpensioneras. Det var vad FK gjorde och det kändes rätt förnedrande. Jag var glad när jag blev inskriven i Brännpunkt. FK är bara "förvaring" och man får byta handläggare alltför ofta. Brännpunkt tar sig an människorna och man upplever verkligen mänskliga kon-takter. För min egen del; att Brännpunkt gav mig hopp om att komma ut och få jobba."

“Har haft ströjobb och varit inskriven på SOC. Ingen direkt hjälp därifrån, mer än ekonomiskt. Brännpunkt var mycket bra. Det var raka rör och inget tjafs. "Här är ett arbete, varsågod". Jag tog chansen. Fick en bra praktikplats med bestämda tider och regler, så jag kom in i riktiga rutiner. Jag fick också arbetskamrater, vilket var viktigt. Christine var ett bra stöd tillsammans med arbetsplatsambassadören på livsmedelsföretaget där jag praktiserade. Jag tycker man skall arbeta för socialbidraget, det är bättre för alla parter. Kanske att den som arbetar får en liten morot i form av förhöjd dagpenning. Jag tror inte att det skulle undantränga "riktiga arbeten".

“Brännpunkt var mer än jag hade kunnat drömma om. Christine var ett otroligt stöd, vi talas fortfarande vid minst ett par gånger i månaden. Jag fick styrka att bestämma själv. Till och med när min far dog orkade jag gå och arbeta, vilket jag aldrig skulle kunnat göra tidigare. Jag kom till praktik på ett äldreboende och där arbetade en duktig ambassadör. Hon hjälpte mig att komma i gång med medicineringen, vilket jag motsatt mig tidigare. Detta ledde till att jag nu påbörjat stu-dier till undersköterska. På min andra praktikplats (utan ambassadör) förstod man nog inte riktigt hur sjuk jag varit och det innebar att man inte heller tog hänsyn på samma sätt. Där fick jag större ansvar, vilket också hjälpte mig att växa en bit. Det negativa i gruppen, som jag upplevde det, gjorde också att jag ville därifrån och ut i praktik."

Utskriftsvänlig sida

Prenumerera

Sidansvarig:

Roger Alfh

Uppdaterad: 2006-02-17