Kävlinge är en synnerligen naturfattig kommun. Ca 4 % av kommunens areal är skogsmark. Ca 4 % betesmark och 0,6 % sötvatten. Mindre än 10 % av kommunens areal beräknas vara tillgänglig för rekreation och friluftsliv.Naturområden
De naturområden som finns är till stor del utspridda fragment i landskapet som varit för otillgängliga eller olönsamma för att odlas upp. Större sammanhängande naturområden finns främst i kommunens västra delar vid Järavallen-Ålstorp, Salviken-Löddeköpinge samt kuststräckan-Lödde å. Kommunens centrala, östra och södra delar karaktäriseras av en ensartad, storskalig jordbruksbygd som nästan helt saknar naturområden.
Gräsmarker
En betydande del av kommunens naturområden utgörs av naturliga gräsmarker. De allra flesta hävdas idag med bete, bara ett par områden hävdas med traditionell slåtter. De betesmarker som finns på stränderna utmed havet, längs Kävlingeån och Saxån samt på fuktiga kärrmarker som undgått dikning och uppodling har sannolikt hävdats med bete och slåtter under mycket lång tid, kanske ända sedan landskapet koloniserades av bofasta bönder.
Dessa marker torde utgöra en av de äldsta naturtyperna i kommunen och är värdefulla kulturminnen av ett ålderdomligt odlingslandskap, där naturbetesmarker och slåtterängar utgjorde en grund för försörjningen som fodermarker för djuren.
I de marker som inte gödslats eller markbearbetats, och som har många seklers kontinuitet av hävd med bete eller slåtter har det utvecklats en vegetation som är bland de biologiskt rikaste miljöerna vi har i landet. En sådan vegetation har synnerligen höga biologiska värden, inte bara botaniska utan också zoologiska genom ett rikt insektsliv.
Naturvårdsarbete
Naturvårdsarbetet i Kävlinge är främst inriktat på målet att skydda och bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer för eftervärlden. Detta anknyter också till Sveriges sexton miljökvalitetsmål. Ett sekundärt mål med naturvårdsarbetet är att återskapa försvunna naturmiljöer.
Naturvårdsbegreppet är svårdefinierbart. För vissa betyder det sannolikt att naturen sköter sig själv, för andra ett aktivt bevarande av djur och växter. Lite övergripande skulle man kunna säga att ett naturvårdsarbete grundar sig i ett val av vilka naturtyper vi ska sträva efter att bevara.
Styrmedlet för detta val kan sägas vara den biologiska mångfalden. Med andra ord ska naturvårdsinsatserna leda till att skydda, bevara, ny- eller återskapa naturmiljöer som ger en så stor biologisk mångfald som möjligt.
