Rapphönan - vår kommunfågel
Text och foto: Kurt Ivarsson
Den lilla kärvänligt runda rapphönan kan inte enbart stoltsera med att vara kommunfågel i Kävlinge. När kungar bestämde över både folk och fä - som på Gustav Vasas tid var den runda kunglig egendom och villebråd.Rapphönans skånska namn Åkerhöns avslöjar varför den, av Skånes Ornitologiska förening, utsågs till kommunfågel just i Kävlinge. Det öppna kulturlandskapet är den lilla fälthönans livsrum - på gott och ont.
Varför då namnet rapphöna? Som så ofta annars ett tyskt låneord - raphôn - hette hon på tysk medeltid. Då man också sannolikt såg till att det eftertraktade bytet inplanterades i Skåne. Betydelsen av "rap" döljer ett mångtusenårigt indoeuropiskt ursprung, släkt med "rav" - spräcklig,brokig.
Inplanterad?
Innan rapphönan blev åkerhöna höll hon till på stäpper i sydost innan åkerbruket skapade livsrum i Europa. De äldsta fynden i Sverige är från Öland och Gotland där järnåldersbönder hade fågeln på menyn redan 400 f Kr. Fåglar som sannolikt var ditkomna med människans hjälp.De äldsta fynden av rapphöna i Skåne är från 1100-talet. Fåglar som dristat sig ut över det vådliga vattnet Öresund, mellanlandat på Ven, eller trampat över på isen? Här svävar sakkunskapen på målet. Känt är dock att Gustav Vasas son, Johan III i ett brev 1579 till en fogde i Kalmar, som övervakade kungens jaktpark Öland, talar om rapphöns införda från Tyskland. Och varför skulle de danska kungarna i Skåne vara mindre företagsamma?
Utsatt livsrum
Åkerlandskapet är ett utsatt livsrum. När råg-åker och klövervallen står tät, solen värmer från klarblå himmel och insekter myllrar bland åkerklätt, vallmo och blåklint - då leker, eller rättare då lekte livet för rapphönan. När plöjen dominerar, besprutad höstraps är enda vinterfödan, åkerholmar och buskridåer lyser med sin nakna frånvaro och isvindar sveper då är livet hårt för åkerhönan.Snön kan komma som välsignelse. Då kan hönsen sluta sig samman, nedgrävda i värmekollektiv. Är snödjupet för stort, snön packad av vindförda jordpartiklar eller isbark går det sorgligt illa. Som under vintrarna på 1940-talet.
Men även tidigare, under rapphönans glansdagar kunde vintern slå ut arten. Ni minns väl hemsökelsen 1814-15! Då "utdogo rapphönsen så väl i Skåne som Westergöthland och andra öppna fältprovinser" skriver lundazoologen Sven Nilsson i sin Skandinavisk fauna, tredje upplagan som kom i tryck 1858.
Sven Nilsson såg även de pågående jordbruksreformerna med bysprängning och utflyttning av gårdar som ett allvarligt hot enär det resulterar i att "bondgårdarna som förr låg samlade ...nu äro spridda öfver fälten... som öfverallt blifvit odlade, äro ständigt besökta af arbetare och vallhjon, hvarigenom foglen oroas och en mängd ungar och ägg förstöras."
Oviss framtid
Framtiden är oviss för Kävlinges lilla skyddsling, trädesåkrar och rävskabb har gett viss respit. Men än mer mänsklig omtanke - i form av skyddande ridåer och ett hälsosammare, ekologiskt jordbruk kan behövas för att även kommande Kävlingegenerationer ska få höra den trivsamma åkerhönans kärva "perdix" i försommarkvällen
