Med handbollen i fullt fokus

Familjeliv, vardagsliv, handbollsliv. Det är till stora delar samma sak för familjen Hoff: Mattias och Petra med barnen Max och Emi. Alla är de starkt engagerade i Kävlinge HK och far i skytteltrafik mellan hemmet i Furulund och kommunens olika idrottshallar.

Att en tisdag kväll vid sjutiden träda innan­för dörren till Tulpangatan 11 i Furulund, det är att träda in i ett mycket väloljat vardagsmaskineri – med ett litet stänk av kaos. Vi är hemma hos familjen Hoff: Mattias och Petra och deras barn Max och Emi, samt hunden Pepsi.

Delad vårdnad om hushållet

Mattias har just kommit hem från jobbet på Skanska i Malmö. På väg mot köket för en kopp kaffe går han rakt in i... en inten­siv handbollsmatch. I hallen prövar Max och Emi finter och reflexer på varandra: bollar dunkar, rop om poängfördelning hag lar.

– Nu har ni glömt flytta undan lampor­na igen! Och inga hårda skott...

Vid diskbänken förbereder Petra – hemma sedan en kort stund från jobbet på Tetra Pak i Lund – på en gång kvällens middag, fixar mellanmål och ordnar med träningssakerna.

– Vi brukar säga att vi har delad vård­nad om hushållet. Vi tränar olika dagar och den som inte tränar lagar mat till alla. Idag är det jag, eftersom det är Mattias och Max som tränar. Vi äter inte precis halv fem varje dag, allt är anpassat till trä­ningstiderna.

Flyttade hit för barnen

Det är snarast en underdrift att säga att handbollen spelar en stor roll i familjen Hoffs tillvaro. Max, fjorton på det femton­de, och Emi, tolv, spelar båda i Kävlinge HK – och har båda en av föräldrarna som tränare. Två till tre träningar var i veckan, matcher till helgen. Mattias, från Lysekil, och Petra, från Lund, träffades i Åhus 2002, under den årliga beachhandbollsturneringen. Båda var elitspelare då; Mattias för Lysekil, sedermera HK Malmö och Stavsten; Petra för Team Skåne EIK och Kävlinge HK. Sina bopålar flyttade de till Kävlinge 2009, efter en tid i Uppåkra.

– Jag minns en gata med hus, åker och att där inte var några barn alls jag kunde leka med, säger Max.

– Visst var det för barnens skull som vi flyttade hit, utan tvekan. Och det ångrar vi inte, fyller Petra i.

– Jag har många kompisar här i områ­det, en del inne i Kävlinge med, och jag cyklar till Korsbackaskolan varje dag. Även till dem jag känner i Lödde är det lätt att ta sig, med buss.

Emi går i femman på närbelägna Lackalängaskolan, och rör sig ännu i nå­got mindre cirklar. Förutom ibland, på sommaren.

– Mormor och morfar bor i husvagn vid Barsbäcksstrand då, och jag brukar ta Sommarbussen med Pepsi till dem och hälsa på.

Lätt att umgås

– Okej, två varv runt kyrkan som vanligt, eget tempo. Sedan kör vi uppvärmning och fys i källaren!Klockan närmar sig åtta, och Mattias ropar iväg sitt P04­lag på en löprunda innan handbollsträningen.

– Jobbet med att utveckla barnen, det är det jag brinner för; både vad gäller själva handbollen och sammanhållningen i laget.

Killarna umgås utanför träningen ock­så, och det är lätt för dem här i Kävlinge. Här är tryggt för dem att röra sig, och allt finns nära, säger Mattias.

Föreningsidrotten i Kävlinge kommun är stark och viktig, och den behöver sina eldsjälar; som Mattias och Petra. Halv tio är träningen slut. Tio över sex morgonen efter sätter sig Mattias i bilen till jobbet. Kanske med kvardröjande intryck av gårdagens pass. Förhoppningsvis med någon tanke om vad det ska bli till middag ikväll... onsdag är ju Emis och Petras träningsdag.