Under andra världskriget tvingades många judar fly över Öresund. Den fjärde största mottagningshamnen var Barsebäckshamn, där totalt drygt 700 judiska flyktingar steg i land. Flykten berörde hela Skånes västkust från Trelleborg till Kullen, så även till Vikhög kom flyktingar.

Människorna på flykt togs emot på den svenska sidan av engagerad lokalbefolkning, lokala tulltjänstemän och poliser samt aktiva frivilligorganisationer såsom Röda Korset, Hemvärnet och Lottakåren. Vi vill hedra minnet av alla dessa öden, för att aldrig glömma orsakerna till de danska judarnas flykt, och sprida kunskap om denna så viktiga lokala historia.

Varför flydde judarna?

Danmark var ockuperat av Tyskland från och med 1940. Först under hösten 1943 förvärrades läget och tyskarna förberedde en razzia mot judarna i Köpenhamn under kvällen och natten den 1 oktober. Rabbinen i Köpenhamn fick kännedom om detta i förväg och förvarnade alla att inte gå hem efter sabbaten. Många judar tog sin tillflykt norrut längs den danska kusten och fick hjälp av modiga fiskare och andra privatpersoner.

I Danmarks historia framstår de danska judarnas framgångsrika flykt till Sverige som en av de absolut största händelserna under andra världskriget. Under dessa veckor flydde nästan hela den judiska befolkningen på 6 500 personer över Öresund till Sverige. Enbart ett hundratal judar greps.

Hur kom flyktingarna över till Barsebäckshamn?

Flyktingarna kom gömda på fiskebåtar, ofta dolda under nät eller hopträngda i lastutrymmen. Svenska båtar mötte upp de danska båtarna mitt i sundet där man bytte fulla fiskenät mot människor. Även svenska tullbåtar användes. Allt skedde nattetid i skydd av mörkret.

Alla flyktingar var inte judar, utan även andra människor som behövde fly ockupationen kom över sundet. Väl i land togs flyktingarna omhand i privata hem eller i Missionshuset de första nätterna. Det berättas också hur taxibilar körde flyktingar vidare till en skola i Kävlinge där de fick sova i gymnastiksalen.

I Barsebäckshamn gjordes många heroiska insatser för att hjälpa flyktingarna. Bland annat fick den lokala tullchefen Hjalmar Olsson en dansk medalj efter kriget.

Vittnesmål:

Henrik Martin Meyer

Albert Altschul

Preben Mortensen

Ingrid Olsson

Trion Kjell Carlsson, Zenta Arvidson och Helena Lindqvist

Källor:

Webbsidan safe-haven.dk Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.: Dansk databas som listar registrerade personer som flydde från Danmark till olika hamnar i Sverige från 1943 och framåt. Här listas att 603 vuxna personer ankom till Barsebäck.

Vikens Sjöfartsmuseum: De danska judarnas flykt över Öresund 1943

Barsebäcks hamnalag: Nu är tyskarna här, nu får I sti opp. Barsebäckshamn under andra världskriget 1990

Boktips:

Bo Lidegaard: Landsmän - De danska judarnas flykt i oktober 1943

Lennart Rasmusson: Livlinan – De danska judarnas flykt i oktober 1943, de illegala vapentransporterna över Sunder samt mordet på Jane Horney

Barsebäcks hamnalag 1990: Nu e tyskarna här, nu får I sti opp! Barsebäckshamn under andra världskriget

Christian Mortensen föddes 1839 i Danmark och kom till Malmö 1861, där han först arbetade som timmergesäll, arbetsförman och ritare innan han 1865 blev egen byggmästare. Under de kommande åren blev han en av storbyggmästarna i Malmö.

1879 etablerade Christian Mortensen sig i Kävlinge när han köpte cirka 100 hektar mark kring den gamla medeltida Kävlinge vattenmölla. Han kom att bli den store entreprenören och samhällsbyggaren i byn, medan samhället, industrin och järnvägen växte fram. Bland annat startade han ett lädergarveri i den gamla möllan, grundade en skofabrik, byggde ett nytt mejeri på Mårtensgatan och en ny kyrka (Korsbackakyrkan).

Järnvägen banade väg

1886 kom järnvägen till Kävlinge, då linjen Malmö - Kävlinge öppnade. Christian Mortensen var väl informerad om att järnvägsbygget var på gång genom sina affärskontakter i Malmö. Han kunde sälja av markområde till både bangård och till Kävlinge stationshus. Mittemot järnvägsstationen byggde Mortensen järnvägshotellet som stod klart 1888, där också ett torg anlades.

1902 bildades Kävlinge municipalsamhälle och arbetet med att anlägga gator påbörjades. 1905 fick Mårtensgatan sitt namn just efter markägaren Christian Mortensen. Mårtensgatan blev redan från början Kävlinges pulserande affärsgata med flera företag och handelsidkare.

Här kan du som missade utställningen om Christian Mortensen läsa mer.

Kapten Carl Edvard Brodin (1845–1914) var Kävlinges första stins och kom hit 1886 från Nässjö. Han hade till en början titeln stationsinspektor. Den alltid välklädde herren, som tidigare varit kapten i svenska armén, blev senare både poststationsföreståndare och trafikchefsassistent för järnvägssträckan Malmö – Billesholm, som gick via Kävlinge.

Carl Edvard Brodin blev under sin tid viktig som ledare för järnvägen i Kävlinge. I byn gick han under namnet "Kaptenen" eller ”Kapten Brodin”, på grund av sitt prydliga yttre, och det var många som tyckte han var just kapten över Kävlinge station.

Intresse för trädgård och växter

Carl Edvard Brodins stolthet och stora fritidsintresse var hans trädgård som också var uppskattad och berömd i samhället och gick under namnet ”Kaptenens trädgård”. Platsen för trädgården var väster om stationen vid vändplatsen för bussarna.

Nu finns en ny härlig plats för alla Kävlingebor, eller besökare, att samlas kring – Kaptenens park – som alltså fått sitt namn efter kaptenen Carl Edvard Brodin.

Förutom vackra perennrabatter innehåller parken stiliga prydnadsgräs, höga träd, gröna gräsmattor och lekfulla buskage. Tanken är att parken ska erbjuda något för alla – gammal som ung – med lekplatser, klätterblock, schackbord, grusplan för boule, gräsytor för bollspel eller picknick och en amfiteaterliknande sänka med en liten scen. I mitten av parken kommer ängsblommorna att få härja fritt för att främja den biologiska mångfalden.

På Mårtensgatan 33, har det sprudlat av aktivitet sedan sent 1800-tal. Här låg då ett av de äldsta husen på Mårtensgatan. Redan då var det en central plats i byn med närhet till den viktiga järnvägen.
Spannmålshandlare Nils Olsson grundade sin rörelse på denna plats 1891 men på grund av ohälsa tvingades han att lämna sitt företag. När spannmålsfirman upphörde blev det istället flera olika affärslokaler i huset.

Under 1800-talet fanns postkontor på de flesta orter och så även i Kävlinge. Vid sekelskiftet låg poststationen i husets hörnlokal. På den tiden fick man bege sig till postkontoret om det fanns något brev som väntade. Postmästare var Herr Burén med frun som hjälpreda. På väggen utanför brukade han sätta upp en lista på brev som kommit. Egentligen var det frun som skötte ruljangsen då Herr Burén var ”svag för glaset”. Fru Burén var en fin och kultiverad dam. Hon talade både engelska och franska och kunde spela klassisk musik på piano.